halvan-hemma

I know you think you'd never be mine
Well that's okay, baby, I don't mind
That shy smile's sweet, that's a fact
Go ahead, I don't mind the act
Here you come all dressed up for a date
Well one more step and it'll be too late
Blue blue ribbon in your hair
Like you're so sure I'll be standing here
I guess sad eyes never lie
I guess sad eyes never lie

Nu är jag hemma i min trygga punkt.
Tillbaka efter en lång cykeltur och sen träning. Tyvärr började jag må riktigt illa idag på träningen,så pass illa att jag tappade koncentrationen och skulle spy. Men jag tänkte för mig själv "du klarar det här, du kan inte gå, du fixar detta, det gör inte ont,drick mer vatten,det ordnar sig,du fixar det."

Jag brukar aldrig ge upp och det har sina för delar och nackdelar både mot andra människor men även sig själv, så när jag har bestämt mig så är det bara jag som kan bryta ner min egen tro eller mitt hopp som jag har ristat in i sten och ska göra det fullt ut. Men ibland så vill jag, eller snarare vägrar ge vika när jag vet att potentialen finns där.
Samtidigt som jag vill bryta ner det och gå vidare så kan jag inte, det är något i mig som håller mig kvar, ungefär som om någon satt en boja på mig under vatten. Jag krälar och rör mig upp för jag vet att jag måste upp men jag lyckas inte, jag vet att det är den enda vägen ut nu. Men något inuti mig vägrar att ge upp, jag ger aldrig upp därför ska jag inte ge upp nu heller. Jag väljer heller att slå skallen mot väggen x-antal gånger till den börjar blöda och blir trött än att slå den en gång och gå därifrån.

Fast just nu vill jag ge upp delvis men det är det där, det där lilla som ligger och trycker ömt i mitt bröst. Det känns som en liten glödande kol bit som väntar på att långsamt bli släckt men bara det själv kan avgöra det när det ska ske.
Det bara finns där, och väntar på något men vad det är, det vet jag inte. Kanske vet jag men försöker släppa hoppet och tron för det skrämmer mig. Vet inte ens om det finns något att vänta på för jag försöker ju ge upp.

Råkade grilla blomman när jag kom hem då jag upptäckte att jag hade ställt ljuset lite väl nära.


Jag kom hem svettig,frusen och kall. Kände nästan lite feber frossa, satte mig ner,åt och chattade lite.
Just nu väntar jag på något gott men det kan bekräftas imorgon bara, jag vet att jag behöver det här. Det här har jag längtat efter och just nu behöver jag det som mest!!



Ska kolla på "borta med vinden", god natt alla söta!