God kväll ugglor!
Nu är det bara 2 dagar kvar sen är det sommarlov för hela slanten!!
Helgen var berikad med rosévin, kungligt besök av helans kompis och mycket dans på dansgolvet. Konsekvenserna var också berikade det heter bakfylla som i sin tur påverkade engagemanget på loppis och träningen samt miste om att 100% njuta av den soliga söndagen.
Men ack så kul vi hade. Vi började med att förfest här hemma hos mig där vi också pyntade oss till fina pärlor med goda förfriskningar. Miss Strand vallfärdade också hit och vi skapade en härlig stämning!
Det bar ut till Sturecompaniet där vi hängde hela natten plus V. Under kvällens gång dansade vi oss ännu snyggare tillsammans med ännu mer alkohol i sambandet.
Kalaset slutade runt 3-4. Jag minns inte mycket då mitt system i hjärnan slogs ut av en rom och cola och i mitt huvud oroade jag mig för att någon försökt droga mig.
Rätt var det var så small det i huvudet och jag tänkte ut alla konstiga droger som det kunde ha varit.
Men jag kom hem lullig och safe, tog bort sminket och dog i sängen.
Klockan 7 på morgonen (notera - söndagen) ringde miss barret (fd mariatorget) och påminde mig med sin ljuva bakfulla sångröst om att det var dags för oss att dra ner till Hornstull och bli rika på våra gamla kläder.
Jag tänkte i sömnen om hur jag kunde slippa att göra det, inte att bli rik utan att behöva gå upp. Jag tänkte att jag lägger telefonen under madrassen och skyller på att jag inte hörde något för då slipper jag gå upp.
Dum idé då man kan egentligen slå på ljudlös istället och mindre jobb.
Men samvetet vann, jag kunde inte lura mig ur detta som jag har lovat.
Pigg som en bakpotatis reste jag mig upp och samlade ihop mitt skräp sen åkte till mariatorget för att hämta upp ett bord som vi skulle bära till loppisen. Väl framme stod det där bordet på marken, jag lyfte på det och det kändes som om jag försökte lyfta den cementmark jag själv stod på.
Samtidigt undrade jag om det kändes väldigt tungt pga bakfyllan eller om jag var svag...hmm
Detta vart ett projekt, ska vi bära ner ett tungt bord med packning i andra handen i minst 500 meter, och hur ska vi få ner det till hornstull?
Min briljanta idé om att lifta mitt på Rosenlundsgatan på Södermalm gick ut i praktik.
Där stod jag i korsningen som en festival brutta bakom piloterna med bakisfrilla, och tänkte att jag säkert såg ut som en het potatismos.
Jag undrade ochså hur man gör när man liftar, tummen upp eller ner, eller ska den peka på mig?!
En gång i festivaltider visste man detta i sömnen men inte nu längre.
Ingen bil stanna och miss barret stod på trottoaren och skrattade åt mig. Stackars mig tänkte jag.
Vi kan ju inte ta taxi för vi ska faktiskt bli rika. Efter 1 timmes tänk gav vi upp och ställde tillbaka bordet. Lämnade kläderna hemma hos miss barret.
Tankern om att kläderna som skulle fylla våra fickor med sedlar och vi skulle bli glada flickor försvann i hjärnans dimma. Istället stack vi till Rival och Blooms och vart fattigare. Där satt vi i parken med ångest och planerade vår nästa loppis för det skulle vi inte missa. Jag bokade av söndagsträningen och fick ännu sämre samvete.
Efter vår fika/brunch stack vi till Hornstull och spanade in loppisen. Jag kände mig som en hemlös bakis som lodade runt och ansträngde mig för att piggna till då jag skulle ta med min mor på bio för det var morsdag. Det gick bra!
Good night!
